Verner von Heidenstam
och Kate Bang satte sin prägel
på Övralid
Under barn- och ungdomsårens segelfärder från Olshammar på andra sidan Vättern hade Heidenstam ofta lagt till med sin båt vid någon av bryggorna nedanför Lidberget. De ljusa ängar, som han hade till riktmärke när han seglade, tillhörde en oansenlig bondgård dit inga vägar gick. I början av 1900-talet köptes gården av en kokerska, som genom idogt arbete i Amerika tjänat ihop till en vacker gård i hemlandet. Efter några år lär hon ha tröttnat på den lantliga friden.
Kate Bang, Heidenstams livsledsagarinna de sista tjugo åren, berättar i sin bok ”Övralid” hur denna fröken tar tag i Carl Milles arm och innerligt ber: ”Snälla herrn, hjälp mig att få sälja gården till den där Heidenstam. Herrn förstår, dess läge är som skapat för en poet.”
Det var inget överilat köp som kom till stånd den 22 september 1923. Kate Bang och Heidenstam hade funderat länge och väl. Omedelbart efter köpet reste paret till Rivieran. På olika platser utomlands ägnade sig Heidenstam åt ritningar till det blivande hemmet. Han skulle vara sin egen arkitekt, trots erbjudanden från den tidens största byggnadskonst.
Advokaten Selander i Motala fick i uppdrag att sköta Heidenstams affärer i samband med bygget. Heidenstam hade uttryckt önskemål att byggmästare från bygden skulle anlitas. Byggmästaren Verner Adolfsson i Västra Ny, som mest hade sysslat med att bygga mindre boningshus och ladugårdar, fick uppdraget. Verner Adolfsson tvingades dock snart lämna bygget och i hans ställe kom byggmästaren Edvin Egir från Skänninge. Egir var en skolad och kunnig byggare. Det var han som fick justera och lägga sista handen vid Heidenstams skisser till Övralid.
I mars 1925 åker Heidenstam till Övralid och skriver till Kate Bang:
”Summerar jag intrycket så lyder det: Du kommer att älska Övralid. Mer än någon annan plats på jorden. Om Du tänker Dig ett strängt gammalt biskopshus, som vandrat upp till en säter bland skogar och små stugor och där i en dröm om en italiensk villa avlat ett barn med en svensk herrgård, då får du ett enkelt rätlinjigt hus, ett trähus, men ett förnämt, som ser ut som ett slott både utan och innan. Det anspråkslösa och ändå oväntat stora huset står på Övralid.”
Den 20 september 1925 kunde Heidenstam sova sin första natt på Övralid. Han levde här sina femton sista år. Efter författarens död 1940 har huset och inredningen bevarats i ursprungligt skick.
Att beskriva hemmets atmosfär måste nästan ske genom bilder eller allra helst med hjälp av ett besök med guidad visning.